Go Back

Operationsberättelse

Hur började det hela, när kom tankarna om att ha större bröst? Tankarna har alltid funnits där sedan jag varit tonåring. Jag var väldigt smal i skolan utan några kvinnliga former. Har alltid haft en B - kupa men tyvärr inga höfter och midja, lite som en kille.

Vid 20 års ålder så hände något med min kropp, jag gick upp 10 kilo i vikt. Mina bröst växte och det gjorde min rumpa också. Jag älskade att ha lite större bröst men jag ville inte vara så stor som jag var, allting satte sig på höfterna. Efter en tid så gick jag ner allt igen och brösten blev såklart märkbart mindre. Jag trivdes ändå, jag hade ju blivit smal igen.

Allt var frid och fröjd några år men efter 5 – 6 år så gick jag upp nästan 10 kilo igen. Brösten blev återigen större, härligt! Kroppen såg dessvärre inte så bra ut. Efter mycket motion och bra mat så gick jag ner allt igen men nu var brösten inte snygga, de hade blivit jätte små och saknade fyllighet.

Jag började vid det här laget att skämmas inför min pojkvän och ville aldrig ta av mig bh:n när vi hade sex och sov alltid med den på. Tankarna fanns där hela tiden, vågar jag operera mig?

Efter många funderingar så bestämde jag mig över en natt, nu var det dags att göra det. Bokade en konsultation på en klinik där två tjejer som jag känner hade opererat sig. Kliniken har bra rykte och läkaren är väldigt duktig men på konsultationen kände jag att det var han som bestämde mina bröst. Dum som jag var så litade jag på honom för han är ju ändå läkare så han borde veta. Han valde ett anatomiskt implantat med hög projektion och 290cc. Jag var inte helt nöjd, ville ju ha större men han menade på att jag är liten och då skulle ett större implantat bara se konstigt ut.

Veckorna gick och jag började bli nervös inför den stora dagen, hur skulle det bli? Jag var inte så orolig för själva operationen utan för att bli sövd. Tänk om jag aldrig vaknar upp igen, ja risken finns ju men den får väl vara värd det då. På den stora dagen så vaknade jag alldeles för tidigt och kände mig så trött. Åkte buss och tåg för att komma till kliniken och hungrig var jag som bara den. Väl framme så började jag bli riktigt nervös, vad har jag gett mig in på? Alla som skulle operera sig kom samtidigt och vi fick varsin säng i ett stort rum. En efter en fick vi sedan gå in till läkaren, där han tog bilder och markarede med en penna hur han skulle gå till väga. Efter det så kände jag mig illamående för jag hade inte ätit sedan kvällen innan. Tillbaka i min säng så började en väntan som kändes som en evighet. En sjuksyster kom med lugnande och smärtstillande i förebyggande syfte. Efter ett tag så började tabletterna verka och nu var jag riktigt trött, ville bara sova. Pratade med några andra tjejer för att fördriva tiden och sedan var det helt plötsligt dags. Väl inne i operationssalen så ville jag bara sova och jag frös som bara den. Narkosen började verka och sedan somnade jag. När jag vaknade igen så hackade jag tänder och frös, väldigt vanligt att man gör det efter narkos. Mådde illa så jag fick medicin för det och då kändes allting mycket bättre. Kvicknade till relativt snabbt och ville genast ha någonting att äta. Efter ett tag så fick jag komma till mitt rum och vad skönt det var att bara sova och ta det lugnt. Det kändes inte så farligt var mest ömt men även om det var svullet så såg jag att det var för litet, deppigt!

Veckorna efter operation var helt okej förutom att jag endast kunde sova på rygg och det är inte så skönt. Jag kände på en gång att brösten var för små och jag gillade inte formen, de såg alldeles för äkta ut. Jag var inte nöjd med resultatet och de sade jag till läkaren men han kunde inte hjälpa mig, ca 50 000 kronor åt helvete. Jag blev nästan besatt av att söka på internet om bröstoperationer. Jag tänkte hela tiden på att operera brösten mer än jag hade gjort innan.

Nästan 20 månader efter första operationen så bestämde jag mig för att operera mig igen. Jag kollade runt och fick via rekommendationer kontakt med en ny klinik. Jag gick dit på konsultation och läkaren sade att om man skall se någon förändring så måste jag lägga i minst 150cc till. Läkaren var inte alls som den första som ville bestämma hur mina bröst skulle se ut. Jag bestämde mig för att lägga in runda implantat och 460cc med hög projektion, 170cc mer än jag hade förut. Jag fick även lova att inte operera om dem för att lägga in mer.

Efter ett par veckor så var det dags igen för min andra operation. Den här gången kände jag mig lugn och inte ett dugg nervös. Jag skulle inte opereras förrän på eftermiddagen så jag var hemma tills det var dags att åka till kliniken. Framme på klinken så fick jag ett eget rum där jag fick ligga och vänta på min operation. Efter en stund kom läkaren in och tog bilder och gjorde några markeringar. Kollade lite på tv och sedan kom narkosläkaren in för att ställa några frågor och ge mig smärtstillande och sedan var det min tur. Narkosläkaren bäddade ner mig och det kändes riktigt bekvämt och nu var jag inte alls rädd för att bli sövd.

Vaknade upp och allting kändes så bra, mådde inte illa och kände mig super pigg. Brösten var väldigt snygga inte alls som förra gången. Nu var de snygga direkt efter operationen fast de var lite svullna. En väninna kom förbi för att se hur jag mådde. Hon tyckte att brösten var snygga och lagom stora. Hon skrattade för att jag var mer pigg denna kväll än vad jag brukar vara annars på kvällarna. Sov knappt någonting på natten, vaknade klockan 4 och ville åka hem!

Nu har det gått ett par veckor efter operationen och jag är väldigt nöjd. Det var mycket lättare andra gången och kroppen återhämtade sig mycket snabbare. Nu ser brösten ut som jag ville att de skulle göra första gången jag opererade mig. Det enda är att man blir blind och tycker redan att brösten är små fast de inte är det. Tyvärr så tror jag att det är vanligt att man känner så. Jag kommer fortfarande kunna vara aktiv och sporta utan att brösten är i vägen och det är huvudsaken. Kan även dölja brösten så att jag inte alltid är storbystad.

Hoppas att ni får glädje av min operationsberättelse!