Vad tycker killar?

Som kille så har man delade uppfattningar om det här med silikonbröst. Åtminstone i början. När min fru kom till mig första gången och sa att hon ville operera sig blev jag förskräckt. Det var många frågor som for genom huvudet.

- Varför vill hon operera sig?
- Är inte det farligt?
- Det är väl ingenting respektabla kvinnor gör?
- Vad kostar det?

Vi satte oss ner och diskuterade det. Det var kanske ingen nyhet för mig att hon var missnöjd med hur hennes bröst såg ut. De hade varit jättefina tidigare men blivit lite tomma och hängiga efter att hon ammat vårat barn. Men för mig var hon vackrast och hennes bröst var fortfarande jättefina. Vad skulle hända efter en operation?

Jag har alltid haft en som jag uppfattar som sund släng av svartsjuka och jag undrade vad som skulle hända efter en operation. Skulle hon börja gå i mer utmanande kläder? Skulle hon börja flörta med andra? Löjliga tankar, tycker ni kanske. Men för mig så var det viktiga tankar. Det låter som om jag tänker mer på mig själv än på henne. Det kanske jag egentligen gjorde, men vi hade ett bra förhållande och vi älskade varandra.

Skulle detta faktum att hon ville förstora sina bröst kunna förändra detta?
Naturligtvis inte! Tiden gick och vi talade mycket om detta. Hon talade med sina väninnor och vissa var för och andra emot. Hon bokade en tid för konsultation och jag följde med. Den kliniken som vi gick till hade som vi uppfattade det en kompetent kirurg som förstod vad hon menade. Det kändes lite svårt för mig att vara med. Det var väldigt viktigt att min fru ställde frågorna. Det blev nästan en konstig stämning när jag frågade om olika saker. Det var väldigt viktigt för läkaren att det här var vad min fru verkligen ville och inte något som jag tvingat på henne. Men jag hade faktiskt också frågor. Frågor som jag ville ha svar på. Till slut så fick jag tillräckliga svar som gjorde mig nöjd med valet av läkare mm. Ni kanske tycker att jag lägger mig i för mycket. Men för mig så var det viktigt att kirurgen visste vad han gjorde. Att han gjort detta många gånger förut och att implantaten som han använde var av god kvalitet. Det var faktiskt min fru som skulle opereras och ingenting fick hända henne.

Jag var fortfarande skeptisk till ”plastbröst”. Min erfarenhet om detta var begränsad. Visst hade jag klämt och känt på konstgjorda bröst tidigare. Det var inget speciellt med det.

Tiden gick och operationen närmade sig. Min hustru blev mer och mer nervös och jag stöttade henne så gott jag kunde. Det kändes som om tidningarna hade artiklar varenda vecka som handlade om kvinnor som råkat ut för olika saker. Bystdrottningarna fyllde omslagen. Skulle min fru bli en sådan där?

Efter operationen så hade hon ont, jätteont i några dagar. Jag fick inte röra henne och ville nog inte röra henne heller. Men återigen så gick tiden. Svullnaden gick ner, brösten fick en fin form och det var helt olika sig, än innan operationen. Nu var de jättestora. Åtminstone jämfört med innan. Min hustru hade en stor A-kupa innan operationen och hade fått en stor C-kupa efter. Wow vilken skillnad. Men var det något positivt?

Sexlivet blev förändrat för oss båda. Brösten hade tidigare inte haft en central roll i vårt sexliv. Nu hade de det. Min fru kände sig sexig på ett helt annat sätt. Något som hetsade upp mig något enormt. Det var fortfarande samma härliga tjej. Men med en helt annan självkänsla en tidigare. Glöden kom tillbaka efter 10 års äktenskap. Det kanske låter löjligt att ett par bröst skulle göra en så stor skillnad. Hade någon frågat mig innan så hade mitt svar varit nej. Men med facit i hand så gjorde det faktiskt det. Jag var inte bröstfixerad innan och är det nog inte efter operationen heller. Men bröst hade fått en annan innebörd för mig. Visst hade man som kille tittat på tjejer med fina bröst tidigare. Men fina bröst kan lika gärna vara små som stora. Det är inte storleken som gör det. Det är stoltheten som kvinnan utstrålar som bär upp sin byst som gör den stora skillnaden. Det är sex och utstrålning det handlar om - inte porr.

Mina farhågor och min svartsjuka då?
Min hustru ändrade klädstil som jag var orolig över. Men istället för att känna mig svartsjuk så kände jag mig stolt. Det här var min fru, den glädje som min fru utstrålade smittade av sig på mig och andra i min omgivning. Men blev jag svartsjuk? Nej. Stolt? Ja.

Med facit i hand, skulle jag vilja att hon gjorde om det?
Absolut, det har gjort mig glad att se att min hustru lever upp. Det är naturligtvis inte bara bröstens förtjänst. Men hela saken har fört oss närmare varandra och varför skall hon inte få känna sig nöjd med sina bröst igen, precis som hon gjorde innan hon blev gravid.

Hyllar jag silikonbröst?
Nej men jag vill hylla min hustru för att hon är den hon är och för att vårt äktenskap är perfekt. Med eller utan ”stora” silikonbröst så kändes det bra innan och det känns inte sämre efteråt. Men det gjorde underverk med vårt sexliv och jag kan inte säga att det är något som jag deppar över.

Jag är nu övertygad om att alla kvinnor som vill förstora brösten inte är några blonda bimbos. Det finns säkert undantag. Men om ni tjejer som vill förstora era bröst har pojkvänner eller män som inte förstår så kanske detta kan hjälp er. Gör det dock för er egen skull. Det är ni som skall leva upp på grund av detta och inte alla andra. Blir ni glada och nöjda så kommer ni ändå att påverka er omgivning på ett positivt sätt. De som säger motsatsen är antingen avundsjuka eller för inskränkta för att förstå varför detta är något som vissa vill göra.

Lycka till!

från en kille med smak på livet och sin fru